matananasbarn.blogg.se

8/10 kl 10 tog jag tåget till kastrup efter att ha packat halva natten och sovit ca 4 timmar. På kastrup mötte jag upp Sara och Mika och i Istanbul mötte vi upp de två andra tjejerna i vår grupp; Carolin och Maja.
På flyget till Dar es Salaam var jag exalterad till max och sov bara en liten stund. SYND med tanke på vad som väntade!!!

Tanken var att vi skulle bli mötta av någon med en skylt som löd MATANANA, bli skjutsade till ett hotell, sova lite och sedan åka buss till Iringa dagen efter med stopp för safari.
Istället när vi landade 2.45 blev vi mötta av ett stort ingenting. Det fanns man med skyltar men ingen som var riktad till oss. Vi blev snabbt omringade av en hop taxichaufforer som inte verkade första att vi inte var intresserade. Vi väntade ett tag men insåg sedan att det inte skulle komma någon. Efter att ha forsökt nå Ewout och Salome (paret som driver Moyo kwa moya i Matanana) utan framgång fick vi tag i Jeroen som skulle ha hämtat oss men han var i Iringa och visste inget om oss. Efter mycket funderingar ringde till slut Salome upp oss och vi bestämde att vi skulle ta en taxi till busstationen och sedan buss till Mafinga där de skulle möta oss.

Hungriga, svettiga, törstiga och trötta skulle vi nu påbörja en bussresa på 10 timmar. Taxichauffören hjälpte oss hitta rätt buss efter att ha fått extra betalt. Även att klockan var 5 på morgonen var det gott om folk som omringade oss från alla håll så vi var glada att få hjälp av vår chaufför.
På bussen inser vi att stopp för mat är i Iringa sex timmar bort och vi hade inte ätit sedan kvällen innan på flygplanet. Det kom på någon som sålde vatten som vi kunde köpa i alla fall. Varje gång bussen stannade kom det dessutom folk och sålde dricka, godis, kött mm genom bussfönstret. Vi hade bara stora pengar och visste inte vad vi vågade äta och inte. Mannen som satt bredvid mig och Sara bjöd oss dock pa varsitt kokt ägg som smakade konstigt. Vi åt ända och sa tack.

Det var trångt och svettigt och blev inte mycket sömn men det var härligt att bara sittta och titta ut genom fönstret på allt nytt; människor, byar, apor och fåglar.

Efter 10 timmar var vi till slut framme i Mafinga där jag köpte snickers, chips och läsk att hetsata och få ont i magen av. Det var gott! :)

Vi blev hämtade med en minibuss där backen inte fungerade och inte heller ettans eller tvåns växel så det blev en speciell åktur på dammiga, ojämna vägar. Väl framme i Matanana kändes allt bra och jag och Maja blev visade till vårt rum i ett litet hus. Där finns två sängar och någon form av bänk. Det finns även gott om myror och spindlar. Vi har även ett litet dass i vårt rum med en dörr som inte går att stänga och som består av ett hål i marken, en hink att slänga papper i och en hink vatten att "spola" med. Det fungerar helt okej!

När vi höll på att installera oss i vårt nya hem kom Salomes dotter och sa att middagen var klar. Vi gick till middagsplatsen som är utomhus runt en mysig öppen eld. Det serverades potatis, banangryta och böngryta vilket faktiskt var gott.

Det var kolsvart ute och utan el och bara en eld i mitten blev det en speciell stämning. Barnen kröp upp i våra knän och det kom fram trummor, alla sjöng och dansade och jag kände att den långa resan var väl värt besväret!!!!

Efter middagen gick vi tillbaka till vårt lilla bo och bäddade. Jag slog ihjäl ett antal spindlar och skalbaggar med en sko och hängde upp myggnätet i taket. Det var fantastiskt skönt att lägga sig ner och bara sträcka ut sig efter en resa som tog 36 timmar.

Idag gick vi upp tidigt och åkte in till Mafinga för att skaffa nya simkort och handla lite. Jag vet itne när jag får mojlighet att uppdatera igen men har nu en tanzanisk telefon i alla fall.